Inför propositionen om rovdjur

Skrivelse till jordbruksutskottet. Förslag Miljödepartementet mottog den 15 juni 2009 en namnlista på närmare 5 000 namn till förmån för våra vargar och deras rätt att leva i vårt land. "Nätverket Vargar" hade under två månader samlat ihop 4 893 namn mot jakt på varg. Det är ungefär dubbelt så många namn på ungefär halva tiden jämfört med ett upprop från jägarsidan "för jakt på varg". Det måste tolkas så att svenskarna inte vill att vargar ska jagas, i varje fall inte förrän de säkert bildat en långsiktigt livskraftig stam. Svenska myndigheter har inte velat erkänna hur hotad vargstammen faktiskt är och även bland expertisen råder delade meningar om hur stor en vargstam behöver vara för att anses långsiktigt livskraftig. Eftersom det är tveksamt om vår namninsamling är känd för alla riksdagsledamöter vill vi påminna om den eftersom det klart framgår att många svenskar fortfarande önskar en stark vargstam i landet. Detta har också framgått av alla stora opinionsundersökningar. Av allt att döma kommer inte jordbruksutskottet att ta ställning till en del svåra frågor. Hit hör en del svåravvägda etiska spörsmål, ofta i motsättning till bosättningspolitik och traditioner, Vidare förutom natursyn bevakning av den breda naturintresserade allmänhetens rättigheter. Kan ett parlament nöja sig med detta? Ibland får man höra att en nerskjutning av vargstammen är nödvändig för att hela Sverige skall leva. Då måste man ställa frågan om inte annat biologiskt liv än människan och hennes husdjur räknas in i "hela Sverige". Sverige har liksom andra nordiska länder gjort avsevärda felbedömningar beträffande infrastruktursatsningar. Borde man inte lära sig läxan av detta och fråga sig hur liknande misstag skall undvikas i framtiden. Detta kan svårligen göras om inte föråldrade traditioner får ifrågasättas.