Är naturvårdsverket en skytteförening?

”Det stinker nöjesjakt lång väg”
Läsarna kritiska till rekordkvoten på lodjur som ska skjutas.
Naturvårdsverket godkände i går en rekordstor jakt på landets lodjur.

Över 200 djur ska fällas.

– Det verkar mera vara en skytteförening, säger en av alla läsare som ställer sig kritiska till Naturvårdsverket.

Först var det vargar.

Nu väcker rekordkvoten av lodjur som ska skjutas nytt liv i den stormiga jaktdebatten som rasat i vinter.

På Aftonbladet.se går rovdjursdiskussionen het bland läsarna. De flesta ställer sig kritiska till att Naturvårdsverket säger ja till att skjuta 209 lodjur.

– Naturvårdsverket borde ha ett nytt namn, för naturvård är det ju inte längre tal om. Det verkar vara mera som en skytteförening, säger signaturen "Rottweiler".

Det stinker nöjesjakt
– Jakt på lodjur för att rädda rennäringen? Det skulle vara intressant att veta hur många renar som föll för lodjuren. Nej, det stinker nöjesjakt lång väg, skriver KingKosmos.

Många frustrerade anser att det är ”jägarlobbyn” som styr svensk viltvårdspolitik och drivit frågan om ökade jaktkvoter på rovdjur.

– Men att Naturskyddsverket går med på det är obegripligt, skriver Leena-66.

Andra, framförallt många jägare, menar att hela debatten är okunnig och rekordkvoten på rätt nivå:

Stoppa tjatet om skjutgalna jägare
– Lodjuren tål en beskattning, det visas på att kvoten fylls mycket fort efter jaktstarten. Jakt är troligen den verksamhet som är omgärdad av mest lagar och bestämmelser, så sluta tjata om skjutgalna och fulla jägare, ta reda på fakta istället, skriver ”Ståndskall” från Ljusdal.


Frågan är om Naturvårdsverket förstår den naturliga balansen rovdjur-betesdjur.
Som någon sade "Det ska gå i cykler i naturen. Det är ordnat så. Ibland ska de stora betesdjuren försvinna för att andra arter i flora och fauna ska få en chans. När de är borta försvinner också de stora rovdjuren tills allt startar om igen. Den balansen kan inte naturvårdsverket!"
Naturvårdsverket borde vara mer aktiv med upplysning och information. Man borde
för åratal sedan kunnat förutse att en expansion av rennäring och
fårskötsel skulle leda till de konflikter och krav på avskjutning av rovdjur vi
upplever i dag.
Naturvårdsverket samarbetar för litet med epidemiologer för att inse hur farlig en
ohämmad utveckling av naturbruk och jordbruk kan vara. Det anses ju att
den farligaste dvärgbandmaskens (Echinococcus multilocularis) spridning underlättas
av olika miljöfaktorer som är föremål för mänsklig påverkan. Epidemiologiska data tyder på att i de flesta endemiska områden antropogena landskapsförändringar (t.ex. avskogning och jordbruksmetoder) har lett till mer förmånliga villkor för parasitens djurvärdar, särskilt smågnagare, vilket ökar risken för parasitens överföring och sjukdomar hos människor. Exempel är omvandling av skog eller fält till gröda i ängar och betesmarker i Europa, Kina och Nordamerika, och överbetning av naturliga gräsmarker. Även om vi utrotar alla rovdjur finns ändå sjukdomen kvar i kulturlandskapet hos smågnagare och kan smitta människor på annat sätt, ofta genom
husdjur, får och annan boskap.

Tvångsanslutning till jägarförbunden

Ser att debatten fortsätter hur stort demokratiskt och folkligt stöd vargjaktsprotesterna har.
En debattör som Inga Magnusson ignorerar att vi numera blivit mer eller mindre
tvångsanslutna till jägarförbunden. Åtminstone har det låtit så på en del
partikongresser.
På den socialdemokratiska partikongressen gjordes det klart att en röst på
socialdemokraterna också innebar en röst på Svenska Jägareförbundet. Det påminner
väldigt mycket om den gamla tvångsanslutningen till LO.
Fastän de borgerliga partierna tidigare reagerat mot tvångsanslutning har de inte haft några invändningar mot vad som liknar tvångsanslutning till jägarförbunden.
Orsakerna är oklara men rovdjurspolitik är ingen landsortssemester om politikerna tror det och man blir inte automatiskt en sundare människa och löst från demokratiska brister genom en ny regional indelning.
Detta nya regionala beslutsfattande kommer antagligen att innebära en maktförskjutning från bevarandesidan till jägar-, mark- och naturbruksintressena på
de vilda djurens, framför allt rovdjurens, bekostnad.

”Så kan vargstammen räddas”

Tycker inte om tonen i den art. där Liberg med flera indirekt beskyller de som har andra åsikter i förvaltningsfrågan ang. varg för att söka konfrontation, inte samarbete, med berörd lokalbefolkning.
Är detta samarbete att automatiskt beskylla dem med annorlunda åsikter för att vara
konfrontatoriska?

Reflexioner efter presskonferens om rovdjuren‏

28 januari 2010, klockan 11.00
Miljödepartementet

Någonting jag fäste mig vid och som jag ser de flesta kommentatorer undviker att ta tag i var att Carlgren
uppenbarligen ansåg sig ha EU:s stöd för vargjakten, detta p g a EU:s respekt för lokalt fattade beslut.
Tyvärr ligger det nog en del i detta och jag tvivlar på att någon annan miljöminister skulle resonera
annorlunda.
Subsidiaritetsprincipen eller närhetsprincipen är en av de principer som ligger till grund för hur EU skall organiseras.
Däremot gör EU inte någon alltför ingående prövning av hur demokratiskt legitima lokala opinioner egentligen är med
undantag kanske för rena terrororganisationer eller alltför uttalat rasistiska sådana. Vissa avvikelser från representativ
demokrati eller västerländska rättsbegrepp som likhet inför lagen är man sannolikt redo att acceptera både i
internationell politik och EU-politik. Man har ju gjort det beträffande t.ex. Venezuela och det kan mycket väl vara frågan
om något sådant även här med vissa intresseorganisationers alltför starka ställning.
Riksdagspolitiken kommer onekligen i vanrykte om lokala minoriteter skall styra i
majoritetens namn.