Människan är naturens lieman

Vilken är den vanligaste dödsorsaken för vilda djur? Blir de dödade av andra djur? Dör de av svält eller sjukdomar? Ingendera. Den överlägset största dråparen i naturen är människan, enligt en ny studie från USA.


Studien, som utförts av biologerna Christopher Collins och Roland Kays vid New York State Museum, antyder att vi numera är den viktigaste evolutionära kraften i de flesta ekosystem.

Över hälften av alla stora och medelstora djur som dör i naturen, dör för människohand. De blir skjutna, dör i fällor, eller blir överkörda på vägarna.



Collin och Kays, som publicerar sina rön i tidskriften Animal Conservation, gick igenom alla data om dödlighet bland vilda däggdjur i Nordamerika de kunde hitta i den vetenskapliga litteraturen. Totalt hittades uppgifter om kända dödsorsaker för 1.874 djur i 69 populationer tillhörande 27 arter, från norra Alaska till södra Texas.

De flesta av kontinentens stora rov- och hovdjur finns med i materialet, exempelvis varg, puma, svartbjörn, älg, vitsvanshjort och wapitihjort. Men även mindre arter är väl representerade: tvättbjörn, prärievarg, rödlo, strimmig skunk, granmård, bomullsvanskanin, murmeldjur, ekorre och piggsvin.

Det visade sig att jakt, legal såväl som illegal, var den vanligaste dödsorsaken — 35,3 procent eller över en tredjedel av alla kända fall. Här ingick också fällfångst.

Trafiken svarade för 9,2 procent av dödligheten, och andra mänskliga faktorer för ytterligare 7,2 procent.

Räknar vi samman dessa blir summan 51,7 procent. Människor stod med andra ord för över hälften av alla dödsfall bland djuren.

Bland naturliga faktorer svarade rovdjur för 35,2 procent av dödligheten, medan sjukdom och svält bara stod för 3,8 respektive 3,2 procent. Totalt dog bara 48,3 procent av djuren en naturlig död.

Forskarna påpekar att siffrorna skiljer sig relativt mycket från område till område. I mer tättbefolkade områden i östra USA var trafiken den viktigaste dödsorsaken, medan jakt stod för en högre andel i glesbygderna. Mer förvånande var att människan nästan överallt, även i rena vildmarksområden, var den viktigaste dödsfaktorn.

Enda undantaget var skyddade områden, nationalparker och viltreservat. I dessa dog fler djur en naturlig död.

Det är med andra ord uppenbart att människan har blivit naturens lieman. Kays och Collins drar slutsatsen att detta på sikt måste få evolutionära konsekvenser. Vilda djur formas av det naturliga urvalet, men i dag är det vi människor som står för merparten av urvalet. Vad detta får för konsekvenser på sikt kan vi bara gissa oss till.

– Det är en omedveten manipulation. Vi har satt de naturliga systemen ur spel, säger viltekologen Göran Cederlund.

Han är säker på att människans påverkan är lika stor i Sverige som i Kanada och USA, även om ingen ännu gjort en liknande studie här hemma.

– När det gäller älg, rådjur och björn står säkert människan för uppemot 90 procent av dödligheten i Sverige, säger han.

– I viss mån är jakten i de nordiska länderna en ännu större dödsfaktor än vad den är i Nordamerika. Vi skördar viltstammarna väldigt effektivt.

Precis som Kays och Collins tror Cederlund att vårt urval kommer att påverka djuren evolutionärt.

– Det är säkert en viktig faktor, åtminstone för de stora däggdjuren. Urvalsmekanismerna när ett djur blir dödat av ett rovdjur och när det blir skjutet av en jägare, är sannolikt olika. Vi petar i de naturliga systemen med konsekvenser som ingen kan förutse.
Roland Johansson/TT